Vi intog en härlig middag på ”The View”, den snurrande restaurangen. 60 minuter per varv gjorde att vi hann se massvis med hus samtidigt som vi åt. Hissen upp dit var intressant, den hade glasväggar och var av turbomodell. Uppåt gick det utan problem, neråt blev det problem. Dock inte för oss utan för alla pensionärer som trängde sig före i kön för att de hade så bråttom ner. De tryckte in sig så många att hissen fick problem och valde att sätta fast dem någonstans längs med resan. Vi fick stå där och hänga en stund innan reservhissen hade kommit upp. Den flög ner i en rasande fart. Herrarna tog en frisk promenad tillbaka till hotellet medan damerna tog en taxi hem.
Nu måste vi packa, Floridaresenärerna har en tidig frukost imorrn innan det bär av med tåget ut till flygplatsen.
jerpa.net
New York
Vi skulle äntligen få tid till att shoppa. Jeans var det primära, ett par märkesjeans av märket Levi´s var det vi var på jakt efter. Man har ju hört hur billigt det ska vara….
Vi for ner till Soho för att hitta bakgatorna, där man kan göra de stora klippen.
Problem 1: Hur vet man vilka affärer som säljer jeans?
Svar: Leta efter skylten O.M.G. tre av affärerna (som vi såg) ligger nästan efter varandra på samma gata.
Problem 2: Vilken personal jobbar i vilken affär?
Svar: Alla jobbar i alla affärer och kommer dessutom ihåg en (mycket jobbigt när man vill vara typisk anonym svensk dvs prova massor av plagg utan att ha blivit sedd).
Problem 3: Hur hittar jag rätt storlek när alla storlekar är JRS 0 – typ 15?
Svar: Man väljer nåt man tror är bra, och beger sig mot … just som man beger sig mot provhytten så kastar sig en tant på en och meddelar att man tagit helt fel. Först frågar de var man kommer från, Sverige, då tar de paret från närmaste ställning och säger att detta är vad man ska prova.
Glad i hågen går man mot det man tror är kön till provhytterna, då kommer problem fyra…
Problem 4a: Du väljer en av alla tomma provhytter och går in, börjar prova vad man hoppas ska bli ens nya Lev´s jeans, men icke sa nicke, då hade man så klart klivit in i fel provhytt och måste byta direkt. Bara att ta sina jeans och väskor och byta till provrummet bredvid.
Problem 4b: Om man inte vill hamna i den pinsamma situationen kan man ställa sig i det man tror är kön och snällt vänta på sin tur. Men det visar sig inte heller vara det rätta sättet då expediten snällt frågar: Ska du prova? Man nickar till svar varpå expediten upprört utbrister: Men varför säger du inget då!!!
Efter detta måste man väl ändå vara fullärd?
Men sen gick vi in på Conway, en bra och billig affär, vilket resulterar i ett stort antal plagg i famnen att prova. Raka vägen till provhytten, hmm men var fanns den? Vi yrade runt ett tag och letade innan vi gick till den oegagerade tanten i kassan och frågade. Hon ruskade bara på huvudet och sa att de inte hade något provrum. Vår nästa fråga blev ju som ni förstår: Hur ska vi då kunna prova kläderna, här finns inte heller en enda spegel i butiken.
Vi fick till svar att Burger King ligger runt hörnet, prova där och kom tillbaka med det som inte passar, du har öppet köp i 30 dagar.
Att shoppa i New York tar tid och kräver viss research. Men trots detta har vi alla med oss minst ett par Levi´s jeans med oss hem. Skam den som ger sig!
/Erica, Johanna & Anna – the Bitches
Om tio minuter öppnar butikerna så nu ska vi rusa iväg.
Efter att ha lagt till med båten från frihetsgudinnan hamnade vi mitt i en filminspelning (eller ett avsnitt av Sopranos). James Gandolfini hade fått en gata avspärrad och gled omkring i en bil med tillhörande kamerateam. Samtididigt som de bröt för lunch gjorde vi samma sak och gled in på Mickey D:s.
Det smakade lika otrevligt som i Sverige. Efter det splittrades gruppen i två delar men båda skulle röra sig mot Chinatown och Soho. Jag, Anna, Steffo och Johanna åkte gemensamt upp till Chinatown med stora förhoppningar om att Lo Pan från filmen Big Trouble in Little China skulle dyka upp och ha ihjäl lite folk. Han lyste med sin frånvaro. I övrigt så var det som man tänkt sig. Folk sålde konstiga saker överallt och hade skyltar på språk man inte förstod. Bland annat ville en tant sälja ett par levande sköldpaddor till mig. På grund av en alltför stressig miljö rörde vi oss mot Little Italy som ligger alldeles bredvid. Där noterade vi att om Kineser säljer saker så säljer italienare mat. Överallt låg det resturanger som drevs av Vinny, Tony eller nått liknanade.
Shoppingtarmen skrek hos damerna så vi drog vidare mot Soho. Första anhalten blev butiken Yellow Rat Bastard, mest på grund av ett roligt namn. Jag och Steffo kom över ett par roliga tischor trots att en grymt hög volym på musiken där inne gjorde sitt bästa för att driva ut en på gatan. Damerna gled iväg på egen shopping och jag och Steffo gav oss iväg på jakt efter lite glass. Vi gick in på en lite mindre gata och vandrade längs den. Det satt folk lite här och var och solade eller åt lunch. Vi passerade en tjej som satt och läste en god bok. Hon hade kjol på sig och den hade glidit upp lite väl långt. Vi behöver inte bli alldeles för grafiska men om vi säger så här. Det var ingen brazilian. Varken jag eller Stefan hade kamera. Kvarteret efter så passerade vi butiken Agent Provocateur. För de som inte vet så är det en lite mer sexinriktad version av Victorias Secret eller nått liknande. Butikspersonalen glider dessutom omkring i butikens egna plagg. Varken Stefan eller jag hade kamera. Slutsatsen blir alltså: Det är på sidogatorna det händer.
Och så köpte Stefan ett par jeans.
Visa av vårt misstag med pannkakorna igår börjades lördagen med frukost bestående av en äggmacka med juice och ett lass färsk frukt. Mycket smaklig start på dagen.
Iom att vi igår bangade kön till Frihetsgudinnan tog vi nu tunnelbanan ner till Battery Park för ett nytt försök. Kön var inte ett dugg kortare trots att vi tyckte vi var i bra tid. Vi köpte dock biljetter och köade sedan i två timmar innan vi äntligen fick kliva på båten. Som tur är blev vi under tiden roade av bl a en kille med ukulele som kunde Helan går när jag talade om att vi var svenskar. Stefan passade också på att gå från början till slutet på kön medan vi väntade. Den promenaden tog sex minuter. Resultatet finns i följande film:
En båttur i solen ut till gudinnan blev det och vi beslutade att inte kliva av varken vid gudinnan eller efterföljande stopp, Ellis Island, då vi inte kände för att köa mer till båten tillbaka. Dock var det en skön timmeslång tur på vattnet. Detta gav resultat iform av en rad brända ansikten och underarmar. Magnus näsa rödast, tätt följd av hela mitt ansikte.
Anna, Magnus, Stefan och jag gjorde under torsdagskvällen ett kap och kom över biljetter till fredagkvällen drabbning i The Garden mellan New York Titans och Chicago i proffsserien. Utan minsta tvivel förstår ni ju att det handlar om världssporten Lacrosse. Vi anlände i god tid då vi hört talas om den beryktade säkerhetskontrollen som skulle ta tid. Gick ju såklart hur snabbt som helst förutom att dom åter igen fick tag på smugglar-Anna och genomsökte hennes väska.
Att det gick fort berodde på att det bara var några hundra som ville se denna begivenhet.
Matchen gick igång med konstant rockmusik på hög volym och en ivrig speaker som mest hejade på hemmalaget. Ingen av oss visste nåt om sporten när vi kom och detsamma gäller nu också…det mesta var obegripligt men hemmalaget vann iaf rätt klart efter en svajjig inledning.
Efter matchen fick vi dock gå ner på planen och fota lite så man får väl se det hela som en studie i amerikansk kultur. Uppdraget dock slutfört, vi har varit på match i Madison Square Garden!
Påven kom idag till NY men var obegripligt nog inte på matchen. Dåligt tycker vi på bloggen!
Efter att ha varit så högt upp man kunde komma på Manhattan tänkte vi komma så långt ner man kan, dock söderut den här gången. Vädret var tipp-topp och prognoserna på morgonen hade talat om varmaste dagen sen oktober. Och de hade rätt. Temperaturen letade sig över 25 grader i skuggan och i solen var det verkligen inte sämre. Så vi tog tunnelbanan ner till City Hall och fotade runt lite i parken. Erica spelade in sin egen action-film och snubblade ner bland buskarna med trasiga kläder som följd. Erica var dock hel. Dax att gå vidare tänkte vi och tog sikte på den stora gropen, ”Grop Zero”. Där såg det ut som det har gjort de senaste 6,5 åren så vi sköt av några bilder och gled in på outlet-butiken Century 21. Här delades herrarna och damerna upp utan vidare instruktioner om mötesplatser. Det var en liten miss. Men vi hittade varandra till slut och fortsatte mot Battery Park, via Wall Street, i syfte att ta färjan ut till Frihetsgudinnan! Och det var där den var, jordens längsta kö! Det var fler än vi som hade upptäckt det fina vädret och kön för att komma med de överfulla båtarna slingrade sig runt i hela parken. Galet tänkte vi, och tänker hänga på låset imorrn 0930 istället.
Tog därför tunnelbanan upp till 66e gatan och intog en härlig lunch på ”Josefine”. Alla var nöjda när vi stegade därifrån för en promenad i parken. Resten av eftermiddagen promenerade vi runt och tittade på byggnader och butiker innan vi återvände till hotellet för en kort paus innan middagen.
Sovmorgon ända till halv sju och avfärd till frukost vid sju. Pannkakor till alla utom Johanna. Ta seden dit man kommer tänkte vi ju och beställde in pannkakor med ister och sirap. För att beskriva det hela behöver vi inte använda ordet gott nånstans. Jaja, vi är inte dom som hänger läpp utan rusade raskt vidare till ett ESB som precis slagit upp portarna. Två timmar kö tänkte vi skulle vänta nu. Till vår förvåning stod vi 15 minuter senare på toppen och spanade. Nästan ingen kö alls tack vare vår tidiga ankomst.
För dagen bjöd NY på klar himmel och en ljummen morgon nästan utan blåst vilket är bra på 420 meters höjd. Foto och film och sen åkte vi nöjda ner till marken igen.
Kön gick smidigt och i rask takt fram mot passkontrollen. Sen tog det tvärstopp. Stefan och Magnus fick en annan kö än oss övriga och hade ett långt givande samtal med sin gränssnubbe om vart man bäst kunde se taxichaffisar slåss. Vi andra hamnade bakom en familj italienare eller liknande som det tog tid för. Efter lång tid kom vi alla dock igenom för att mötas av en flygplatsanställd som vänligt frågade om vi möjligtvis var från Stockholm då vårt bagage var det enda som inte var plockat från bandet. Vi var alltså sist kvar…
Dock visade det sig att en annan kille skulle bli kvar längre då hans kompis ”dvärgbergsturken”, egen utsago, blivit insläpad i ett förhörsrum.
Mot New York tänkte vi nu och stegade i rask takt rakt genom tullen. Dock tänkte vi inte på att mästersmugglarna Anna och Magnus var med oss. De vaksamma tullarna missade dock inte detta utan slet in dom för noggrann kontroll av bagage, läs full cavity search. Tillslut lyckades vi muta oss till att dom blev frisläpta eller om det var så att dom inte hittade nåt misstänkt förutom fyra deo i Magnus ryggsäck.
Efter viss förvirring på flygtåget kom vi dock iväg med pendeln och landade en halvtimme senare på Penn Station NY.
Resan börjar lida mot sitt slut och till slut var det bara att ta kön vid hornen och vänta tills toppen av Empire State Buildning var nådd.Det här är det sista nyhetsbrevet på våran resa. Om nio timmar sitter vi på planet hem igen.
Sen förra brevet har det gått två dagar. Onsdagen som vi spenderade på hemmaplan och torsdagen då vi var i New York.
I onsdagsförmiddag var vi (Matte, Stefan, Therese och Teddy) på ett zoo en bit bort. Zooet ligger för övrigt granne med New Jersey Devils träningsarena. Vi sprang runt och kollade på alla djur en stund innan det var dax att fara hem igen. På lunchstället hittade vi ett lufthockeyspel där vi spelade oss svettiga.
När Teddy sov på eftermiddagen var vi ute och kastade lite boll på tomten.
Sen kom Katie hem från skolan och vi fortsatte lattja med kidsen fram till middagen.
På kvällen tog Therese med oss till den lokala glassbaren. Där fick man först välja en glassort och sen en godissort. Därefter blandade de ihop dessa två ingredienser och allting var klart. Det var gott. Man kan ju tycka att det inte borde vara någon större hit att kränga glass sent en kväll i mitten av oktober men det var full rusning där hela tiden vi satt kvar. Och så fort någon gav dricks började personalen sjunga.
Torsdagen.
Hurtiga som vi är tog vi det tidiga 1040-tåget in. Tyvärr vet tågbolaget inte hur en klocka fungerar så 1040-tåget kom 1105. Alla gånger vi har åkt tåget har det varit försenat, förutom en gång. Den gången vi skulle åka till DC-resan och var lite sena. Då kom det i tid.
Nog om tågande, när vi kommit in till New York gled vi förbi en Subway och käkade en lunchmacka. Sen var det dax för Empire State Building. Och där var det kö. Inte lika lång som i lördags men dock en fullt tillräcklig kö.
Vi började därför med att åka en grej som hette Sky Ride.
Det var i princip en massa stolar på en platta och den plattan kunde röra sig så det kändes som man åkte runt i filmen. Filmen, som kommenterades av Kevin Bacon, var en resa med helikopter runt i New York. Tyvärr var den rörliga
plattan inte helt synkad med filmen utan skakade mest i otakt.
Sky Riden var alltså inte värd sitt pris.
Tillbaka till köandet som tog en 20-25 minuter innan det var dax att kliva in i första hissen som tar en upp till 80e våningen. Sen en kö till innan nästa hiss som kör de sista 6 våningarna. Sen var vi uppe!
I blåsten!
Det blåste rätt rejält där uppe men vädret var prima och vi fotade friskt.
Sen klattrade vi ner igen, den här gången tog vi trapporna. När man tog den vägen fick man se hur byggnaden egentligen såg ut för där fanns många
gamla orenoverade delar kvar.
Efter det gled vi runt och spenderade våra sista dollar. Sen hemfärd och NHL-match mellan Colorado och Minnesota på TVn.
Sammanfattningsvis kan man säga att 10 dagar är helt lagom reslängd. Vi har gjort allting vi hade planerat och haft kul mest hela tiden. Vädret har dessutom varit super hela tiden. Har kunnat gå utan jacka varje dag.
Det enda regn vi har sett var en dag i bussen och en natt när vi skulle gå och sova.
Våran sista underskrift blir densamma som Katie och Teddy använder för oss. Ha det bra alla!
/Uncle Matt & uncle Steve (Katie har vid några tillfällen även kallat oss Thereses systrar men det talar vi tyst om)
Detta är en del av en serie brev som skickades under en resa till New York.