Efter badet kände vi att det kunde vara mysigt att ta en lite bilresa en bit ut på den så omtalade vägen till Key West. Vi hoppade i bilen och hamnade i rusningsköerna igenom Miami. Efter en timme kom vi igenom det värsta och tänkte att nu ska vi väl snart närma oss. Enligt GPS:en var det snart slut på fastland och kamerorna åkte fram. Sen åkte vi, och så åkte vi och åkte. Blir det nå broar eller? Svaret är NEJ, inte en j..vla bro. Jo förresten vi åkte bredvid en dom höll på att bygga. Missnöjet steg vartefter mil efter mil med bara buskar bredvid vägen flöt fram i inte särskilt hög fart. Efter 15 mil hade vi fått nog flera gånger om så när vi äntligen åkte över en liten bro fotade vi allt vi kunde och vände vilt skrattandes fast det nog borde varit tårar om det inte varit så himla tragiskt. Det man kan lära sig av detta är att det är mycket längre än man tror att ta sig nånstans i det här landet och ska man se broar i Florida Keys bör man ha en hel dag och mycket tålamod. Surt!
Dock stannade vi och fick god mat på ett hak som heter Chilli Willy. Grillad fisk och revbensspjäll bl a. Kändes lite genuint amerikaskt till skillnad från området där vi bor som mer är en latinokolloni där man hör mer spanska än engelska.
Hemfärd i mörkret blev det efter en fiaskoartad biltur.