Kineser, italienare och lättklädda damer.

Efter att ha lagt till med båten från frihetsgudinnan hamnade vi mitt i en filminspelning (eller ett avsnitt av Sopranos). James Gandolfini hade fått en gata avspärrad och gled omkring i en bil med tillhörande kamerateam. Samtididigt som de bröt för lunch gjorde vi samma sak och gled in på Mickey D:s.
Det smakade lika otrevligt som i Sverige. Efter det splittrades gruppen i två delar men båda skulle röra sig mot Chinatown och Soho. Jag, Anna, Steffo och Johanna åkte gemensamt upp till Chinatown med stora förhoppningar om att Lo Pan från filmen Big Trouble in Little China skulle dyka upp och ha ihjäl lite folk. Han lyste med sin frånvaro. I övrigt så var det som man tänkt sig. Folk sålde konstiga saker överallt och hade skyltar på språk man inte förstod. Bland annat ville en tant sälja ett par levande sköldpaddor till mig. På grund av en alltför stressig miljö rörde vi oss mot Little Italy som ligger alldeles bredvid. Där noterade vi att om Kineser säljer saker så säljer italienare mat. Överallt låg det resturanger som drevs av Vinny, Tony eller nått liknanade.

Shoppingtarmen skrek hos damerna så vi drog vidare mot Soho. Första anhalten blev butiken Yellow Rat Bastard, mest på grund av ett roligt namn. Jag och Steffo kom över ett par roliga tischor trots att en grymt hög volym på musiken där inne gjorde sitt bästa för att driva ut en på gatan. Damerna gled iväg på egen shopping och jag och Steffo gav oss iväg på jakt efter lite glass. Vi gick in på en lite mindre gata och vandrade längs den. Det satt folk lite här och var och solade eller åt lunch. Vi passerade en tjej som satt och läste en god bok. Hon hade kjol på sig och den hade glidit upp lite väl långt. Vi behöver inte bli alldeles för grafiska men om vi säger så här. Det var ingen brazilian. Varken jag eller Stefan hade kamera. Kvarteret efter så passerade vi butiken Agent Provocateur. För de som inte vet så är det en lite mer sexinriktad version av Victorias Secret eller nått liknande. Butikspersonalen glider dessutom omkring i butikens egna plagg. Varken Stefan eller jag hade kamera. Slutsatsen blir alltså: Det är på sidogatorna det händer.

Och så köpte Stefan ett par jeans.

Världens längsta kö…..vi provade den.

Visa av vårt misstag med pannkakorna igår börjades lördagen med frukost bestående av en äggmacka med juice och ett lass färsk frukt. Mycket smaklig start på dagen.
Iom att vi igår bangade kön till Frihetsgudinnan tog vi nu tunnelbanan ner till Battery Park för ett nytt försök. Kön var inte ett dugg kortare trots att vi tyckte vi var i bra tid. Vi köpte dock biljetter och köade sedan i två timmar innan vi äntligen fick kliva på båten. Som tur är blev vi under tiden roade av bl a en kille med ukulele som kunde Helan går när jag talade om att vi var svenskar. Stefan passade också på att gå från början till slutet på kön medan vi väntade. Den promenaden tog sex minuter. Resultatet finns i följande film:

En båttur i solen ut till gudinnan blev det och vi beslutade att inte kliva av varken vid gudinnan eller efterföljande stopp, Ellis Island, då vi inte kände för att köa mer till båten tillbaka. Dock var det en skön timmeslång tur på vattnet. Detta gav resultat iform av en rad brända ansikten och underarmar. Magnus näsa rödast, tätt följd av hela mitt ansikte.