Smugglarmisstankar

Kön gick smidigt och i rask takt fram mot passkontrollen. Sen tog det tvärstopp. Stefan och Magnus fick en annan kö än oss övriga och hade ett långt givande samtal med sin gränssnubbe om vart man bäst kunde se taxichaffisar slåss. Vi andra hamnade bakom en familj italienare eller liknande som det tog tid för. Efter lång tid kom vi alla dock igenom för att mötas av en flygplatsanställd som vänligt frågade om vi möjligtvis var från Stockholm då vårt bagage var det enda som inte var plockat från bandet. Vi var alltså sist kvar…
Dock visade det sig att en annan kille skulle bli kvar längre då hans kompis ”dvärgbergsturken”, egen utsago, blivit insläpad i ett förhörsrum.
Mot New York tänkte vi nu och stegade i rask takt rakt genom tullen. Dock tänkte vi inte på att mästersmugglarna Anna och Magnus var med oss. De vaksamma tullarna missade dock inte detta utan slet in dom för noggrann kontroll av bagage, läs full cavity search. Tillslut lyckades vi muta oss till att dom blev frisläpta eller om det var så att dom inte hittade nåt misstänkt förutom fyra deo i Magnus ryggsäck.
Efter viss förvirring på flygtåget kom vi dock iväg med pendeln och landade en halvtimme senare på Penn Station NY.

Den döende kvinnan på planet

Flygresan gick riktigt bra. Det var en lång resa men tiden flöt på bra så ingen var ledsen. Men vad vore en resa utan dramatik? Ingen resa alls!

När jag hade suttit still i några timmar kände jag att det var dax att sträcka på benen och slå en liten båge. Lampan i taket markerade att det fanns lediga toaletter och jag gav mig genast ditåt. Utanför dörren stod en äldre kvinna lutad mot väggen, tänkte att hon var trött eller hade druckit lite för mycket. Gjorde ett försök att ta mig in i båset men kvinnan stod för mycket i vägen. ”Ursäkta?” sa jag men fick inget svar. På andra sidan damen stod en annan kvinna och väntade på att få komma fram, så hon frågade ”Mår du inte bra?” Fortfarande inget svar. Vi märker alltså att den här damen inte är helt hundra och kvinnan säger att hon har sin plats precis bredvid och att vi kanske kan försöka sätta ner henne där. Då börjar hon ramla ihop. Jag kastar mig ut i gången och ropar på hjälp för att sen återvända till försöken att hålla upp damen. Flygvärdinnor kommer rusande och passagerare som hävdar att de är läkare. Syrgas slits fram och tanten läggs ner på golvet. Kände att jag var helt utsliten efter min insats och att jag hade ett viktigare uppdrag att ta hand om. Så jag smet i på första bästa bås. ”Läkarna” kämpar på med henne ett tag och så småningom har hon vaknat.

Ja, mer action än så blev det inte på resan. Filmerna som visades var sisådär. Inflygningen var dock fin med Manhattans skyline utanför fönstret.

Avresa

Strax dax att kliva på kärran som ska ta oss till NY. Alla kom igenom kontrollerna. Johanna var nära att få åka till Guantanamo men tillslut fick hon komma igenom trots att hon tuggade tuggummi.
Genomgående nej-svar från alla på visumlapparna så vi har goda förhoppningar om att få komma in i usa.