jerpa.net

Sista dagen i semesterläge (resdagen räknas inte). Vi inledde dagen nere på stranden som visade upp minst lika fina vågor som dagen innan. Riktigt trevligt att hoppa runt bland dem. Efter att ha farit runt där i nästan en timme kände vi att det var dax att ge sig upp i sanden igen och i samband med detta valde badvakten att hissa rödflagg. En stund i solen innan vi gick hem och gjorde oss klara för dagens action; alligatorerna i Everglades.

Vi hade valt ut ”Sawgrass Recreation Park” som kunglig hovleverantör av alligatorer och airboats. Detta ställe låg ovanligt nära dagens sista mål, köpcentret ”Sawgrass Mills”, vilket passade oss utmärkt.

Efter att ha snurrat runt på diverse viadukter kom vi slutligen fram till målet och när vi parkerade bilen var det ett par med fiskeutrustning som hoppade in i bilen bredvid. De ville inte fiska där längre eftersom en alligator hade kommit lite för nära. Men de rekommenderade oss att gå upp på krönet bredvid för den fanns troligen kvar. Och mycket riktigt, där låg den bara några meter från oss, och hade det bra. Vi smög därifrån och upp till biljettförsäljningen istället. 15 minuters väntan och sen var det dax att hoppa ner i den airboat som vi hade blivit tilldelade. För er som inte vet vad en airboat är så kan det beskrivas som en platt båt med en stor propeller ovanpå. Därmed behöver det inte vara djupt vatten under den utan den kan fara fram över gräs också.

Vår airboat var extra stor och hade därmed två propellrar. Vår kapten hade varit med i massvis med år men han kunde inte lova att vi skulle få se någon ”gator”. De är mest aktiva på natten och därmed gör man bäst i att komma tidigt på morgonen. Men han brassade iväg rakt ut i träsket med sina spanande ögon i högsta hugg! Som tur var fick man ett par öronproppar som dämpade lite. En annan sak som var tur denna dag var att det fanns en alligator som någon hade matat någon gång i tiden. Givetvis inte vår kapten för det var förbjudet och sånt sysslade bara hans konkurrenter med. Men, om de får mat så kommer de gärna fram och naffsar lite på båten så att turisterna blir imponerade. Så vi fick glida fram mot besten och fota den en stund. Efter lite mer åkande körde kaptenen upp båten i en vasshög och stannade där för att informera lite om Everglades och hur allting funkar där. Sen bar det av mot hamnen igen och turen var slut.

Parken hade även en liten avdelning med inlåsta djur så vi fick se lite farliga ormar, alligatorer i olika storlekar och sköldpaddor. Här fanns det även möjlighet att hålla i en livs levande liten alligator.

Efter det kände vi att vi hade fått tillräckligt med frisk luft och hoppade in i bilen för en tur till köpcentrumet!

Av Stefan Samuelsson - 2008-04-25 13:56
Sparat under: Florida - 7 kommentarer

Strax efter tolv sladdade vi åter in och parkerade i det vanliga parkeringshuset på 16:e gatan i Miami Beach. Resan hem gick betydligt fortare än resan till KSC. Detta inte bara för att vi inte tog något stopp. Efter mågra bilturer börjar man nu lära sig lite hur det funkar och därmed vågar man köra lite fortare. Vägnätet är enormt och alla huvudgator i städerna är minst tvåfiliga. Motorvägarna ska vi inte tala om. Vi var nog som mest uppe i sju filer men det var ofta fyra eller fem. I en del intersections, i Sverige säger vi väl vägkorsning men det känns inte tillräckligt, upplever man som att det går vägar och viadukter överallt och Stefan uttryckte att vissa kändes större än hela Norrtälje. Man kan dessutom notera att det pågår vägarbeten både här och där vilket rör till det. Man lär sig dock ungefär vart man ska placera sig men det är himla praktiskt med en GPS som säger till om avfarten kommer på höger eller vänster sida. Korsa tre-fyra filer lite kvickt är inte det enklaste. Andra roliga noteringar är att lastbilarna inte har någon 90-spärr som i Sverige utan snarare är dom som kör fortast. Husbilarna är också rätt stora vilket tydliggörs med att samtliga har en SUV på släp efter.

Vi sammanstrålade med tjejerna för lunch på gågatan Lincoln Road. Dagens pasta för vissa och kyckling för andra. Mätta och nöjda äntrade vi stranden strax före två. Tjejerna hade ju såklart värmt upp med solning medan vi åkte bil på förmiddagen. Till stor glädje visade det sig att blåsten hade piskat upp en massa trevliga vågor plus att vattnet dessutom var varmare än tidigare. Om det var skönt frågar man lättast Erica som var i vattnet i 40 minuter vilket måste vara personligt rekord för havsbad
Medan Stefan satt i skuggan för att skydda sin rödbrända kropp försökte jag få till ränder då jag fegsolat under tisdagen.

Efter en välbehövlig dusch, man hade ett saltlager över hela kroppen, blev det middag på Lincoln Road åter igen. Denna gång en rejäl köttbit med sallad. Vart är fettet undrade jag och beställde in en ”side dish” i form av en tallrik pommes. det var en italiensk krog som lyckades fånga vårt intresse tack vare happy hour som innebar halva priset på all mat vi beställde. De shoppingerfarna damerna påpekade att halva priset är bra pris. Den hög ruccolasallad man fick till köttet var inte såvärst exalterande men med lite olivolja och salt blev det riktigt bra. Efterrätt ,också till halva priset blev det förstås.

Vi tog efter maten en shoppingsväng då butikerna har öppet minst till nio på kvällen. Bl a inhandlades skor och halsband. Vi avrundade med efterrätt nr 2 i form av en väldigt god Banana Split på Haagen Daaz.
Erica och jag avslutade kvällen med en promenad ner på stranden i mörkret och klättrade lite i badvaktstorn.

Av Mattias Samuelsson - 2008-04-24 21:25
Sparat under: Florida - Inga kommentarer

Simulatorn är en nyhet på KSC som har kostat en hel hög med pengar. Astronauter som testat den säger att den är mer verklighetstrogen än de simulatorer som de får öva i. Kön var obefintlig men trots detta fick vi stå och vänta en stund på att grinden skulle öppnas. Samtidigt visades astronauter på en TV-monitor som berättar om hur det är att vara i rymden. Efter ett tag fick vi dock komma in i ett rum som hade rutor på golvet där tanken var att det skulle stå en människa per ruta. När alla hade hittat sina platser startade en genomgång om vad vi hade att vänta oss och vad det egentligen är som händer när det är uppskjutardax. Tex har de två hjälpraketerna som sitter på sidan om bränsletanken bara ett läge och det är på. När de väl är igång går de inte att stoppa förräns de har brunnit klart. Det var dessa pjäser som förvandlade hela uppskjutningen till ett stort fyrverkeri vid olyckan 1986.
Showen här var full med rök och effekter och gav en liten vink om vad som skulle komma härnäst. I nästa rum var det bara att ställa sig på en prick i golvet längs med en linje för att markera var man ville sitta. En guide gick igenom ytterligare lite av vad som var att vänta och frågade om det var någon som hade ångrat sig och ville hoppa av. Ingen nappade på erbjudandet och vi fick ta plats i sätena och spänna fast oss. Hela sittdelen hade sån storlek att den skulle få plats i lastutrymmet på färjan och allting var designat så att det såg ut som att det var där vi satt.
Vid en normal uppskjutning pekar fronten på färjan rakt uppåt, dvs man ligger ner så givetvis vred de hela maskineriet så att vi låg i den positionen. Och upplyste oss om att hade det varit på riktigt hade vi fått ligga så här i flera timmar. Under genomgången sa de ett antal gånger att man inte skulle ha några lösa föremål, trots detta hördes en nyckel som föll i golvet eller i huvudet på någon i det här läget.
Hursomhelst, dags för avskjutning och precis innan allting drar iväg, vid T-10 ungefär, så släpper de pjäsen så att den står själv och då tippar den över lite för att sen gunga tillbaka just vid avskjutningen. Givetvis fick vi också smaka på det gunget och sen bar det av. G-krafterna som man utsätts för simulerades riktigt bra med vibrationer och den lutning som vi befann oss i.
När en färja drar iväg skulle den skrynklas ihop som en läskeburk om de bara gasade på för friskt. Samtidigt behövs rejäl fart för att komma ut ur atmosfären. För att lösa detta problem drar de av något på gasen under en stund tills det kritiska området har passerats. När vi så slutligen hade tagit oss ut i rymden och släppt av alla hjälpraketer och bränsletankar så kom vi upp i tyngdlöshet. Detta inträffade ungefär när vi var över Spanien där de har en reservlandningsbana om något skulle ha skitit sig men ändå inte så mycket att det är game over. Lägligt nog så öppnades dörrarna till lastutrymmet nu så att vi kunde titta ner på jorden och se Italien glida förbi under oss.
Sen var turen över och vi fick hoppa ur. Det hela var en mycket mäktig upplevelse som NASA hade lyckats bygga ihop riktigt bra.
Efter det gled vi vidare och tittade på det som återstod, bland annat fick vi kliva in i en rymdfärja i full storlek. När klockan började närma sig 1730 var det dax för dagens sista visning i IMAX-biografen. Och den tänkte vi inte missa så vi studsade glatt in där med 3D-glasögon i högsta hugg. Den erfarenhet man har av 3D-brillor gjorde att man inte hade så superstora förhoppningar. Men återigen visade NASA att de visste hur en slipsten ska dras och körde på en 45-minuters rulle om hur det är att åka till månen. Extremt bra gjort med en blandning av gamla filmklipp och nya filmklipp/animationer. Bland annat tog de upp det faktum att många ifrågasätter att någon skulle ha gått runt på månen. Detta gjordes genom att man fick se film när Armstrong är på väg ner för stegen och då lyckas han falla och blir hängande i linan som han sitter fast i. Tagning 2 slutade ungefär lika och så vidare. Om ni tar er dit och denna film fortfarande visas, se till att se den!
Samma sak gäller givetvis simulatorn, åk den!
Efter detta avslutade vi dagen i souvernir-shoppen som höll hyffsade priser.
Besöket kan sammanfattas med att vi är mycket nöjda med hela stället. Det bästa var att man löste entré-biljetten och sen ingick allting. Givetvis hade de dyrare biljetter där en extra busstur hade ingått men vi konstaterade att vi inte hade hunnit med någon sådan så det var tur att vi inte hostade upp de extra slantarna.
Vidare till hotellet Radisson Resort at the Port och ett besök på pizzerian bredvid. Och nu sitter vi i bilen på väg tillbaka ner till Miami Beach med 19 mil kvar att åka just nu.

Av Stefan Samuelsson - 2008-04-24 10:26
Sparat under: Florida - Inga kommentarer

När vi planerade in hela resan skulle NASA skjuta upp en rymdfärja den 24/4. En sådan händelse bör man bevittna tänkte vi och bokade in en tripp upp till Kennedy Space Center den 23e med hotellnatt för att kunna kliva upp och se skutan fara upp i skyn innan vi åkte tillbaka till Miami. Så fort vi hade bokat allting så flyttade NASA datumet för uppskjutet. Men vi åkte dit ändå. Och det var helt rätt grej att göra!

Det är ungefär 35 mil mellan Miami Beach och KSC så Matte och undertecknad lämnade hotellet 0600 för att komma fram i lämpligt tid. När vi har varit ute på dagarna har det inte synts så mycket poliser. Det är för att de jobbar natt för i denna arla morgonstund fanns de överallt. Precis utanför hotellet hade de tex plockat den lokala horan och höll på med pappersarbetet när vi passerade. Vi knatade vidare till bilen och körde iväg norrut.

Efter en stunds körande började det närmna sig frukosttid så vi letade oss av från storvägen och eftersom vi båda är stora kaffeälskare stannade vi vid Starbucks. Som tur är serverar mer än bara kaffe. En macka och en slurk juice och sen bar det av vidare.

Vid 11 var vi framme och löste genast entré-biljetter. Givetvis var det en omfattande säkerhetskontroll för att ta sig in på området. Det är rent tragiskt att se dessa säkerhetskontroller som inte gör området säkrare för fem öre. Det började med att man fick lassa av sig allt metalliskt i en låda och passera metalldetektorn. Sen fick man ta sig egen låda och ställa sig i en kö till lämplig pensionär som skulle gå igenom vad som fanns i den. Denna var egentligen inte intresserad av vad jag hade med mig för vapen utan kollade bara att kamera och mobil fungerade. Sen var vi inne!

Började med att gå en tur i raketparken där diverse stora monster stod uppställda. Bla en kopia av den som första amerikanen i rymden använde. Och det måste ha varit galenskap på hög nivå. Alla försök som gjorts tidigare att få upp något i rymden hade slutat i ett eldmoln redan på marken. Så vad gör snubben då? Stänger in sig i det minska utrymme man kan tänka sig och låter detta vara monterat på den största mängd bränsle man kan tänka sig. Han hade tur och klarade sig men ändå…

Att klida runt i raketparken gav inte så mycket och vi började fundera på om det verkligen hade varit rätt att åka hela vägen hit. Vi fortsatte funderandet under intagandet av varsin rymdburgare. Sen började det hända intressanta saker! Vi hoppade ombord på den busstur som ingick. Givetvis var det en pensionär som körde/guidade (detta är ett genomgående tema för hela dagen, pensionärerna dominerar KSC’s personal). När vi hade rundat första korsningen låg en alligator och tog det lugnt. Första stoppet var för övrigt ett utkikstorn med utsikt över avskjutningsplatserna och då i synnerhet 39A och 39B. Lite foton och sen bar det av mot Saturn-byggnaden där de inledde med lite filmvisning och uppvisning av hur det gick till i kontrollrummet när de skickade upp raketer från Apolloprogrammet. Det var en mycket bra och autentisk uppvisning. Sen kom vi in i stora salen där en Saturn-raket hängde i taket. Den var fetstor.

Fanns massvis med info när man gick längs med raketen och vi avslutade med en show som visade hur det gick till när de landade på månen. Även den höll hög klass och innan vi hoppade på bussen igen fjärrstyrde vi marsrobotar via kamera. Spännande utmaning det också.

Sista stoppet på turen var stället där de snickrar ihop sånt som ska med upp till ISS. Där fick man även gå in i några kopior av modulerna som är där uppe.

Sen var vi tillbaka vid besökscentret där turen började och vi gav oss av mot den nybyggda simulatorn som ska visa hur det är att flyga upp i rymden. Men hur det gick kommer i nästa rapportering eftersom batteriet håller på att ta slut här och nu.

Av Stefan Samuelsson - 2008-04-23 22:20
Sparat under: Florida - 3 kommentarer

Efter badet kände vi att det kunde vara mysigt att ta en lite bilresa en bit ut på den så omtalade vägen till Key West. Vi hoppade i bilen och hamnade i rusningsköerna igenom Miami. Efter en timme kom vi igenom det värsta och tänkte att nu ska vi väl snart närma oss. Enligt GPS:en var det snart slut på fastland och kamerorna åkte fram. Sen åkte vi, och så åkte vi och åkte. Blir det nå broar eller? Svaret är NEJ, inte en j..vla bro. Jo förresten vi åkte bredvid en dom höll på att bygga. Missnöjet steg vartefter mil efter mil med bara buskar bredvid vägen flöt fram i inte särskilt hög fart. Efter 15 mil hade vi fått nog flera gånger om så när vi äntligen åkte över en liten bro fotade vi allt vi kunde och vände vilt skrattandes fast det nog borde varit tårar om det inte varit så himla tragiskt. Det man kan lära sig av detta är att det är mycket längre än man tror att ta sig nånstans i det här landet och ska man se broar i Florida Keys bör man ha en hel dag och mycket tålamod. Surt!
Dock stannade vi och fick god mat på ett hak som heter Chilli Willy. Grillad fisk och revbensspjäll bl a. Kändes lite genuint amerikaskt till skillnad från området där vi bor som mer är en latinokolloni där man hör mer spanska än engelska.
Hemfärd i mörkret blev det efter en fiaskoartad biltur.

Av Mattias Samuelsson - 2008-04-22 23:05
Sparat under: Florida - Inga kommentarer

Turkost vatten, härligt bred strand och en sol som står nästan mitt på himlen. Miami beach visade sig från sin bästa sida direkt. Vi strosade ner till stranden vid halv tio och betalade ett grymt överpris för solstolar och parasoll, $35 för två stolar+parasoll. Dock ska jag inte klaga. Vi hade fem härliga timmar med sol och bad. Något svalt i vattnet men det blev lite bättre efter ett tag. Bevis på detta är att Erica först sa att det minsan inte skulle badas nåt men sedan glatt skuttade i och badade en lång stund. Skönt med denna strand kan noteras att det inte ränner runt en massa försäljare som det gör i Marocko t ex. Johanna var först att visa resultat i form av riktigt brända knäveck och hela resten av baksidan på benen också för den delen. Stefan brände sig både här och där och själv förbättrade jag rödheten på mina redan skadade underarmar. Senare på kvällen visade det sig att man brännt en del andra ställen också. Härligt, nu är det semester med medföljande röda kroppsfärg!

Av Mattias Samuelsson - 2008-04-22 15:30
Sparat under: Florida - Inga kommentarer

Måndag morgon och grått och kyligt NY ska bytas mot värme och sol i Florida. Tåget till Newark följdes av väntan på ett flyg som blev en timme försenat. En trött skara anlände till Miami strax efter tre på eftermiddagen. Vi hämtade hyrbilen som blev en Trail Blazer istället för förväntad Toyota. Lär ju innebära dyrare bensinnota kan tänkas.
En kort promenad och lite pizza i magen. Sen var det dax att dra sig tillbaka till rummet för att kunna ta sig an stranden i piggt tillstånd.

Av Mattias Samuelsson - 2008-04-21 20:23
Sparat under: Florida - Inga kommentarer

Vi intog en härlig middag på ”The View”, den snurrande restaurangen. 60 minuter per varv gjorde att vi hann se massvis med hus samtidigt som vi åt. Hissen upp dit var intressant, den hade glasväggar och var av turbomodell. Uppåt gick det utan problem, neråt blev det problem. Dock inte för oss utan för alla pensionärer som trängde sig före i kön för att de hade så bråttom ner. De tryckte in sig så många att hissen fick problem och valde att sätta fast dem någonstans längs med resan. Vi fick stå där och hänga en stund innan reservhissen hade kommit upp. Den flög ner i en rasande fart. Herrarna tog en frisk promenad tillbaka till hotellet medan damerna tog en taxi hem.
Nu måste vi packa, Floridaresenärerna har en tidig frukost imorrn innan det bär av med tåget ut till flygplatsen.

Av Stefan Samuelsson - 2008-04-20 22:26
Sparat under: New York - Inga kommentarer

Vi skulle äntligen få tid till att shoppa. Jeans var det primära, ett par märkesjeans av märket Levi´s var det vi var på jakt efter. Man har ju hört hur billigt det ska vara….

Vi for ner till Soho för att hitta bakgatorna, där man kan göra de stora klippen.

Problem 1: Hur vet man vilka affärer som säljer jeans?

Svar: Leta efter skylten O.M.G. tre av affärerna (som vi såg) ligger nästan efter varandra på samma gata.

Problem 2: Vilken personal jobbar i vilken affär?

Svar: Alla jobbar i alla affärer och kommer dessutom ihåg en (mycket jobbigt när man vill vara typisk anonym svensk dvs prova massor av plagg utan att ha blivit sedd).

Problem 3: Hur hittar jag rätt storlek när alla storlekar är JRS 0 – typ 15?

Svar: Man väljer nåt man tror är bra, och beger sig mot … just som man beger sig mot provhytten så kastar sig en tant på en och meddelar att man tagit helt fel. Först frågar de var man kommer från, Sverige, då tar de paret från närmaste ställning och säger att detta är vad man ska prova.

Glad i hågen går man mot det man tror är kön till provhytterna, då kommer problem fyra…

Problem 4a: Du väljer en av alla tomma provhytter och går in, börjar prova vad man hoppas ska bli ens nya Lev´s jeans, men icke sa nicke, då hade man så klart klivit in i fel provhytt och måste byta direkt. Bara att ta sina jeans och väskor och byta till provrummet bredvid.

Problem 4b: Om man inte vill hamna i den pinsamma situationen kan man ställa sig i det man tror är kön och snällt vänta på sin tur. Men det visar sig inte heller vara det rätta sättet då expediten snällt frågar: Ska du prova? Man nickar till svar varpå expediten upprört utbrister: Men varför säger du inget då!!!

Efter detta måste man väl ändå vara fullärd?

Men sen gick vi in på Conway, en bra och billig affär, vilket resulterar i ett stort antal plagg i famnen att prova. Raka vägen till provhytten, hmm men var fanns den? Vi yrade runt ett tag och letade innan vi gick till den oegagerade tanten i kassan och frågade. Hon ruskade bara på huvudet och sa att de inte hade något provrum. Vår nästa fråga blev ju som ni förstår: Hur ska vi då kunna prova kläderna, här finns inte heller en enda spegel i butiken.

Vi fick till svar att Burger King ligger runt hörnet, prova där och kom tillbaka med det som inte passar, du har öppet köp i 30 dagar.

Att shoppa i New York tar tid och kräver viss research. Men trots detta har vi alla med oss minst ett par Levi´s jeans med oss hem. Skam den som ger sig!

/Erica, Johanna & Anna – the Bitches

Av Johanna Hollsten - 2008-04-20 22:06
Sparat under: New York - Inga kommentarer

Orginalsyftet med den här resan var att fira att Matte slår till och fyller 30 just idag. Givetvis firade vi av honom på morgonen med ett klassiskt amerikanskt firande; munkar och Pepsi samt banderoller. Mer firande väntar i afton med en trevlig middag på ”the View”.

Om tio minuter öppnar butikerna så nu ska vi rusa iväg.

 

 

 

 

 

 

 

Av Stefan Samuelsson - 2008-04-20 09:50
Sparat under: New York - 1 kommentar