jerpa.net

På sydvästra Kreta ligger en av Europas längsta raviner, den 16 km långa Samariaravinen. Ravinen är en nationalpark men är öppen för besökare dagtid på den stig som går genom hela ravinen. I första delen tar vi oss till ravinen och genom den del som har den största höjdskillnaden.

För att komma till och från ravinen valde vi att åka med en tur som MyTravel ordnade för 32 Euro. Då blev vi upphämtade i Agia Marina 0640 på morgonen med buss. Det går dock att ta sig till ravinens start med lokalbussar som går några få gånger per dag innefrån Chania. Priset för en sådan resa ligger på ungefär 5 Euro enkel resa.
I de 32 Euro som vi betalade ingick dock inte entrén till ravinen (5 Euro) och den nödvändiga båtresan från Agia Roumeli vid ravinens slut (3,2 Euro).
Bussen jobbade sig upp för de serpentinvägar som leder upp bland bergen. Efter ett litet stopp för fika var vi framme vid starten på 1250 meters höjd strax efter klockan åtta. Även fast det här var i mitten av augusti var det rätt kyligt uppe vid starten och den medhavda tröjan kom väl till pass. Efter att vi löst biljetter började promenaden neråt. Medan vi fortfarande var uppe på den här höjden var det möjligt att se ner mellan dalgångarna och det var en helt okej upplevelse. För att ta bilder eller titta på omgivningen måste man dock stanna helt, annars kan det sluta riktigt illa bland alla stenar.

Första etappen på 1,7 km tog 50 minuter för oss att genomföra. Vid den här pausstationen finns en vattenkälla där flaskan kan få nytt kallt vatten. Här fanns även två toaletter (eller rum med ett hål i golvet som det egentligen är). Ett tips kan vara att lätta på blåstrycket här, speciellt om man är kvinna, eftersom köerna på de följande toalettstationerna var mycket längre.
Vid det här laget hade vi kommit ner på 950 meter över havet och följande etapp fortsatte i ungefär samma lutning. Etapp två som har en längd på 1 km kom vi igenom på 25 minuter och hade då kommit 150 meter längre ner.
På etapp tre fram till Agios Nikolaos började marken plana ut en del och vi passerade för första gången över det vattendrag som går genom hela ravinen. Eftersom detta var mitt i sommaren var inte flödet så stort men det fanns dock vatten. Framme vid Agios Nikolaos valde den kvinnliga delen av gruppen att ställa sig i toakön, någonting som tog 20 minuter.
Ravinens första 3,7 km tog oss 1 timme och 55 minuter att klara av med pauser inräknat. Det ger ingen vidare snitthastighet men tanken med turen var inte heller att springa igenom. Man måste stanna upp för att hinna se.
Det är också viktigt att ta pauser. Bäst är att ta flera korta än få längre eftersom musklerna väldigt fort kan stelna till.

Fjärde delen på 0,8 km tog vi på 20 minuter. Här går stigen längs med det vattendrag som tidigare nämndes och lutningen har planat ut markant.
Efter denna del kommer turens längsta etapp som är på 3 km och leder ända fram till staden Samaria.
Den här staden var bebodd sommartid ända fram till 1962 när Samaria blev naturreservat. Detta är numera den största pausstationen och här finns det för det mesta läkare. Har någonting allvarligt inträffat som gör att man inte kan gå finns det åsnor utplacerade vid vissa av stationerna och med hjälp av dessa kan man ta sig ur ravinen.
Vi var framme vid Samariastaden omkring halv tolv och passade då på att äta vår medhavda lunch. Det finns ingenting att köpa inne i ravinen och eftersom promenaden tar en stund är det rätt bra att ha med sig något ätbart. Dricka är inte lika viktigt att ha med eftersom det finns vattenkällor med jämna mellanrum.
Från och med nu har den största lutningen avtagit och en stor del av den resterande turen sker i nere i flodbädden där underlaget består av sten. Enbart sten. Mer om det i del två.

Mer information:
http://www.west-crete.com/samaria-gorge.htm
http://www.bus-service-crete-ktel.com/timetables3.html

Av Stefan Samuelsson - 2004-08-21 14:16
Sparat under: Resa - Inga kommentarer