Resan börjar lida mot sitt slut och till slut var det bara att ta kön vid hornen och vänta tills toppen av Empire State Buildning var nådd.Det här är det sista nyhetsbrevet på våran resa. Om nio timmar sitter vi på planet hem igen.
Sen förra brevet har det gått två dagar. Onsdagen som vi spenderade på hemmaplan och torsdagen då vi var i New York.
I onsdagsförmiddag var vi (Matte, Stefan, Therese och Teddy) på ett zoo en bit bort. Zooet ligger för övrigt granne med New Jersey Devils träningsarena. Vi sprang runt och kollade på alla djur en stund innan det var dax att fara hem igen. På lunchstället hittade vi ett lufthockeyspel där vi spelade oss svettiga.
När Teddy sov på eftermiddagen var vi ute och kastade lite boll på tomten.
Sen kom Katie hem från skolan och vi fortsatte lattja med kidsen fram till middagen.
På kvällen tog Therese med oss till den lokala glassbaren. Där fick man först välja en glassort och sen en godissort. Därefter blandade de ihop dessa två ingredienser och allting var klart. Det var gott. Man kan ju tycka att det inte borde vara någon större hit att kränga glass sent en kväll i mitten av oktober men det var full rusning där hela tiden vi satt kvar. Och så fort någon gav dricks började personalen sjunga.
Torsdagen.
Hurtiga som vi är tog vi det tidiga 1040-tåget in. Tyvärr vet tågbolaget inte hur en klocka fungerar så 1040-tåget kom 1105. Alla gånger vi har åkt tåget har det varit försenat, förutom en gång. Den gången vi skulle åka till DC-resan och var lite sena. Då kom det i tid.
Nog om tågande, när vi kommit in till New York gled vi förbi en Subway och käkade en lunchmacka. Sen var det dax för Empire State Building. Och där var det kö. Inte lika lång som i lördags men dock en fullt tillräcklig kö.
Vi började därför med att åka en grej som hette Sky Ride.
Det var i princip en massa stolar på en platta och den plattan kunde röra sig så det kändes som man åkte runt i filmen. Filmen, som kommenterades av Kevin Bacon, var en resa med helikopter runt i New York. Tyvärr var den rörliga
plattan inte helt synkad med filmen utan skakade mest i otakt.
Sky Riden var alltså inte värd sitt pris.
Tillbaka till köandet som tog en 20-25 minuter innan det var dax att kliva in i första hissen som tar en upp till 80e våningen. Sen en kö till innan nästa hiss som kör de sista 6 våningarna. Sen var vi uppe!
I blåsten!
Det blåste rätt rejält där uppe men vädret var prima och vi fotade friskt.
Sen klattrade vi ner igen, den här gången tog vi trapporna. När man tog den vägen fick man se hur byggnaden egentligen såg ut för där fanns många
gamla orenoverade delar kvar.
Efter det gled vi runt och spenderade våra sista dollar. Sen hemfärd och NHL-match mellan Colorado och Minnesota på TVn.
Sammanfattningsvis kan man säga att 10 dagar är helt lagom reslängd. Vi har gjort allting vi hade planerat och haft kul mest hela tiden. Vädret har dessutom varit super hela tiden. Har kunnat gå utan jacka varje dag.
Det enda regn vi har sett var en dag i bussen och en natt när vi skulle gå och sova.
Våran sista underskrift blir densamma som Katie och Teddy använder för oss. Ha det bra alla!
/Uncle Matt & uncle Steve (Katie har vid några tillfällen även kallat oss Thereses systrar men det talar vi tyst om)
Detta är en del av en serie brev som skickades under en resa till New York.