Fönsterpartier, stomme och armeringsjärn
Idag kom alla delar till uterummet. 14 kollin! Halva tomten är fylld med delar. Det här blir ett spännande pussel att få ihop. Imorgon ska vi inleda grävandet. Kantelementen är 30 centimeter höga och därmed måste vi få ner dem ungefär 20 centimeter i marken Sen behövs det ytterligare en bit för att få allting jämnt och fint.
Kan med andra ord ta en stund att göra allting klart för gjutning.
Mönstrade ägg
Hittade en guide (här) till hur man gör världens häftigaste ägg så här i påsktider. Eftersom den är baserad på amerikanska hjälpmedel gjorde jag en med svenska ingredienser.
Det kan vara lite svårt att få tag på färgningsmedel i det här landet. Karamellfärg är det som är enklast att komma över, tyvärr inte i så många roliga färger. Jag fick tag i blå, grön och röd. Men, vi börjar i andra änden, koka äggen!
Muggar med färg och ägg
Gör hur du vill, bara vitan är tillräckligt hård för att hålla ihop ägget utan skal. Medan äggen kokar kan du fylla upp några olika behållare med varmt vatten. Jag använde kaffekoppar där det fick plats ett ägg och en större mugg som rymde två stycken. Fyll upp dem till hälften ungefär och blanda i färgen så att det blir rätt mörkt. Här är det värt att notera att karamellfärg som färgar av sig är väldigt svårt att få bort så håll till på en diskbänk och lägg en tidning eller liknande mellan.
När äggen har kokat klart kyler du ner dem och lindar in dem i papper. Krossa därefter försiktigt skalet. Det är inte så lätt att krossa försiktigt och om det blir för mycket krossat kommer för mycket färg att tränga in och därmed blir det inte ett snyggt mönster utan ett helfärgat ägg. Om krossandet gick bra sänker du ner äggen i respektive kopp. Sen får de stå så en stund. I orginalartikeln körde de i sju timmar, jag nöjde mig med två och det verkar ha räckt fullt tillräckligt.
Nyuppfiskat ägg
Därefter är det bara att fiska upp äggen, vill du inte stoppa ner handen i färgvätskan rekommenderas en sked. Stå över en diskho när du skalar för det kan droppa en del färg om äggen. Hursomhelst, ta av skalet försiktigt så att inte vitan går sönder. Om allting har gått bra ska du därefter ha en samling ägg som har världens häftigaste mönster!
Här under finns fler bilder från hela processen:
Vi var och pratade bygglov med kommunen igår och de sa att allt såg bra ut och skulle bli godkänt. Så då var det lika bra att beställa medan Willab hade 10% rabatt. Vecka 18 är i slutet av april så när grejerna väl har kommit borde marken ha torkat upp så pass att det går att börja gräva ut för grunden.
För 235 år sen idag så klädde ett gäng missnöjda män ut sig till indianer och anföll 3 brittiska fartyg som låg i Bostons hamn. Eftersom det var brittiska skepp var de naturligtvis lastade med te som skickades överbord. 342 lådor hann de skicka i vattnet till ett värde av 18000 pund. Det är naturligtvis Boston Tea Party som vi pratar om. Och igår var det sista avsnittet för säsongen av programmet med samma namn som sänds på Kanal5. 2 avsnitt återstår som kommer nån gång efter nyår. Mycket underhållande program som finns att titta på på Kanal5’s webbsida. Och till skillnad från klåparna på TV4 så får man titta utan att betala.
Lika bra att köra vidare på rymdtemat. Just den här dagen fast 1965 var det dax för det första rymdmötet (som vi känner till). Det var när Gemini 6A och Gemini 7 träffade på varandra en bit ovanför jordytan. De kopplades dock aldrig ihop men var så nära som 30 cm ifrån varandra. Det verkar som att det var snabba ändringar av planerna på den tiden för när 6A skulle skjutas upp gick någonting galet och de fick avbryta i sista stund. Sen satt de vakna hela natten och listade ut vad som hade gått fel och snickrade ihop raketen samt hittade på ett nytt uppdrag. Som av en händelse var redan Gemini 7 uppe och for på sin tvåveckorsresa så 6A åkte upp och hälsade på där. Kan inte ha varit det lättaste att finjustera in banorna så att de inte krockade och de lyckades vid ett tillfälle få farkosterna att ligga bredvid varandra i 20 minuter utan att någon justering behövde göras.
Som en fortsättning på gårdagens tema med månen så är det idag 36 år sen den senaste människan knatade omkring där. Det var Eugene Cernan som klättrade in i månlandaren sist. Apollo 17 hette expeditionen där han och Harrison Schmitt fick äran att hoppa runt i månsanden.
Om du råkar befinna dig i Florida nån gång så se till att åka upp till Kennedy Space Center för mer rymdinformation. Jag var där i april, läs mer om detta här och här.
Idag är det fullmåne och en extra stor sådan. Den här gången är månen 14% större och lyser 30% starkare än övriga fullmånar i år. Senast den var så här stor var för 15 år sen. Och anledningen till att den är så här stor är rätt simpel, månens bana runt jorden är ellips-formad och därmed är den närmare ibland och längre bort ibland. Som en bonus så vobblar den lite i banan också vilket gör att närmaste avståndet varje måand kan diffa. Och just den här gången befann den sig på kortaste avståndet när det vankades fullmåne. Den missade förvisso med fyra timmar från närmaste avståndet till komplett fullmåne men det kan man bortse ifrån, close enough.
Tidvattnet som påverkas av månens närhet blir extra högt just idag, ungefär 3 cm högre än normalt.
Nästa gång vi får se något sånt här är 2016.
Källa: http://blog.wired.com/wiredscience/2008/12/fullest-moon-in.html
Sista dagen i semesterläge (resdagen räknas inte). Vi inledde dagen nere på stranden som visade upp minst lika fina vågor som dagen innan. Riktigt trevligt att hoppa runt bland dem. Efter att ha farit runt där i nästan en timme kände vi att det var dax att ge sig upp i sanden igen och i samband med detta valde badvakten att hissa rödflagg. En stund i solen innan vi gick hem och gjorde oss klara för dagens action; alligatorerna i Everglades.
Vi hade valt ut ”Sawgrass Recreation Park” som kunglig hovleverantör av alligatorer och airboats. Detta ställe låg ovanligt nära dagens sista mål, köpcentret ”Sawgrass Mills”, vilket passade oss utmärkt.
Efter att ha snurrat runt på diverse viadukter kom vi slutligen fram till målet och när vi parkerade bilen var det ett par med fiskeutrustning som hoppade in i bilen bredvid. De ville inte fiska där längre eftersom en alligator hade kommit lite för nära. Men de rekommenderade oss att gå upp på krönet bredvid för den fanns troligen kvar. Och mycket riktigt, där låg den bara några meter från oss, och hade det bra. Vi smög därifrån och upp till biljettförsäljningen istället. 15 minuters väntan och sen var det dax att hoppa ner i den airboat som vi hade blivit tilldelade. För er som inte vet vad en airboat är så kan det beskrivas som en platt båt med en stor propeller ovanpå. Därmed behöver det inte vara djupt vatten under den utan den kan fara fram över gräs också.
Vår airboat var extra stor och hade därmed två propellrar. Vår kapten hade varit med i massvis med år men han kunde inte lova att vi skulle få se någon ”gator”. De är mest aktiva på natten och därmed gör man bäst i att komma tidigt på morgonen. Men han brassade iväg rakt ut i träsket med sina spanande ögon i högsta hugg! Som tur var fick man ett par öronproppar som dämpade lite. En annan sak som var tur denna dag var att det fanns en alligator som någon hade matat någon gång i tiden. Givetvis inte vår kapten för det var förbjudet och sånt sysslade bara hans konkurrenter med. Men, om de får mat så kommer de gärna fram och naffsar lite på båten så att turisterna blir imponerade. Så vi fick glida fram mot besten och fota den en stund. Efter lite mer åkande körde kaptenen upp båten i en vasshög och stannade där för att informera lite om Everglades och hur allting funkar där. Sen bar det av mot hamnen igen och turen var slut.
Parken hade även en liten avdelning med inlåsta djur så vi fick se lite farliga ormar, alligatorer i olika storlekar och sköldpaddor. Här fanns det även möjlighet att hålla i en livs levande liten alligator.
Efter det kände vi att vi hade fått tillräckligt med frisk luft och hoppade in i bilen för en tur till köpcentrumet!
Strax efter tolv sladdade vi åter in och parkerade i det vanliga parkeringshuset på 16:e gatan i Miami Beach. Resan hem gick betydligt fortare än resan till KSC. Detta inte bara för att vi inte tog något stopp. Efter mågra bilturer börjar man nu lära sig lite hur det funkar och därmed vågar man köra lite fortare. Vägnätet är enormt och alla huvudgator i städerna är minst tvåfiliga. Motorvägarna ska vi inte tala om. Vi var nog som mest uppe i sju filer men det var ofta fyra eller fem. I en del intersections, i Sverige säger vi väl vägkorsning men det känns inte tillräckligt, upplever man som att det går vägar och viadukter överallt och Stefan uttryckte att vissa kändes större än hela Norrtälje. Man kan dessutom notera att det pågår vägarbeten både här och där vilket rör till det. Man lär sig dock ungefär vart man ska placera sig men det är himla praktiskt med en GPS som säger till om avfarten kommer på höger eller vänster sida. Korsa tre-fyra filer lite kvickt är inte det enklaste. Andra roliga noteringar är att lastbilarna inte har någon 90-spärr som i Sverige utan snarare är dom som kör fortast. Husbilarna är också rätt stora vilket tydliggörs med att samtliga har en SUV på släp efter.
Vi sammanstrålade med tjejerna för lunch på gågatan Lincoln Road. Dagens pasta för vissa och kyckling för andra. Mätta och nöjda äntrade vi stranden strax före två. Tjejerna hade ju såklart värmt upp med solning medan vi åkte bil på förmiddagen. Till stor glädje visade det sig att blåsten hade piskat upp en massa trevliga vågor plus att vattnet dessutom var varmare än tidigare. Om det var skönt frågar man lättast Erica som var i vattnet i 40 minuter vilket måste vara personligt rekord för havsbad 
Medan Stefan satt i skuggan för att skydda sin rödbrända kropp försökte jag få till ränder då jag fegsolat under tisdagen.
Efter en välbehövlig dusch, man hade ett saltlager över hela kroppen, blev det middag på Lincoln Road åter igen. Denna gång en rejäl köttbit med sallad. Vart är fettet undrade jag och beställde in en ”side dish” i form av en tallrik pommes. det var en italiensk krog som lyckades fånga vårt intresse tack vare happy hour som innebar halva priset på all mat vi beställde. De shoppingerfarna damerna påpekade att halva priset är bra pris. Den hög ruccolasallad man fick till köttet var inte såvärst exalterande men med lite olivolja och salt blev det riktigt bra. Efterrätt ,också till halva priset blev det förstås.
Vi tog efter maten en shoppingsväng då butikerna har öppet minst till nio på kvällen. Bl a inhandlades skor och halsband. Vi avrundade med efterrätt nr 2 i form av en väldigt god Banana Split på Haagen Daaz.
Erica och jag avslutade kvällen med en promenad ner på stranden i mörkret och klättrade lite i badvaktstorn.
Simulatorn är en nyhet på KSC som har kostat en hel hög med pengar. Astronauter som testat den säger att den är mer verklighetstrogen än de simulatorer som de får öva i. Kön var obefintlig men trots detta fick vi stå och vänta en stund på att grinden skulle öppnas. Samtidigt visades astronauter på en TV-monitor som berättar om hur det är att vara i rymden. Efter ett tag fick vi dock komma in i ett rum som hade rutor på golvet där tanken var att det skulle stå en människa per ruta. När alla hade hittat sina platser startade en genomgång om vad vi hade att vänta oss och vad det egentligen är som händer när det är uppskjutardax. Tex har de två hjälpraketerna som sitter på sidan om bränsletanken bara ett läge och det är på. När de väl är igång går de inte att stoppa förräns de har brunnit klart. Det var dessa pjäser som förvandlade hela uppskjutningen till ett stort fyrverkeri vid olyckan 1986.
Showen här var full med rök och effekter och gav en liten vink om vad som skulle komma härnäst. I nästa rum var det bara att ställa sig på en prick i golvet längs med en linje för att markera var man ville sitta. En guide gick igenom ytterligare lite av vad som var att vänta och frågade om det var någon som hade ångrat sig och ville hoppa av. Ingen nappade på erbjudandet och vi fick ta plats i sätena och spänna fast oss. Hela sittdelen hade sån storlek att den skulle få plats i lastutrymmet på färjan och allting var designat så att det såg ut som att det var där vi satt.
Vid en normal uppskjutning pekar fronten på färjan rakt uppåt, dvs man ligger ner så givetvis vred de hela maskineriet så att vi låg i den positionen. Och upplyste oss om att hade det varit på riktigt hade vi fått ligga så här i flera timmar. Under genomgången sa de ett antal gånger att man inte skulle ha några lösa föremål, trots detta hördes en nyckel som föll i golvet eller i huvudet på någon i det här läget.
Hursomhelst, dags för avskjutning och precis innan allting drar iväg, vid T-10 ungefär, så släpper de pjäsen så att den står själv och då tippar den över lite för att sen gunga tillbaka just vid avskjutningen. Givetvis fick vi också smaka på det gunget och sen bar det av. G-krafterna som man utsätts för simulerades riktigt bra med vibrationer och den lutning som vi befann oss i.
När en färja drar iväg skulle den skrynklas ihop som en läskeburk om de bara gasade på för friskt. Samtidigt behövs rejäl fart för att komma ut ur atmosfären. För att lösa detta problem drar de av något på gasen under en stund tills det kritiska området har passerats. När vi så slutligen hade tagit oss ut i rymden och släppt av alla hjälpraketer och bränsletankar så kom vi upp i tyngdlöshet. Detta inträffade ungefär när vi var över Spanien där de har en reservlandningsbana om något skulle ha skitit sig men ändå inte så mycket att det är game over. Lägligt nog så öppnades dörrarna till lastutrymmet nu så att vi kunde titta ner på jorden och se Italien glida förbi under oss.
Sen var turen över och vi fick hoppa ur. Det hela var en mycket mäktig upplevelse som NASA hade lyckats bygga ihop riktigt bra.
Efter det gled vi vidare och tittade på det som återstod, bland annat fick vi kliva in i en rymdfärja i full storlek. När klockan började närma sig 1730 var det dax för dagens sista visning i IMAX-biografen. Och den tänkte vi inte missa så vi studsade glatt in där med 3D-glasögon i högsta hugg. Den erfarenhet man har av 3D-brillor gjorde att man inte hade så superstora förhoppningar. Men återigen visade NASA att de visste hur en slipsten ska dras och körde på en 45-minuters rulle om hur det är att åka till månen. Extremt bra gjort med en blandning av gamla filmklipp och nya filmklipp/animationer. Bland annat tog de upp det faktum att många ifrågasätter att någon skulle ha gått runt på månen. Detta gjordes genom att man fick se film när Armstrong är på väg ner för stegen och då lyckas han falla och blir hängande i linan som han sitter fast i. Tagning 2 slutade ungefär lika och så vidare. Om ni tar er dit och denna film fortfarande visas, se till att se den!
Samma sak gäller givetvis simulatorn, åk den!
Efter detta avslutade vi dagen i souvernir-shoppen som höll hyffsade priser.
Besöket kan sammanfattas med att vi är mycket nöjda med hela stället. Det bästa var att man löste entré-biljetten och sen ingick allting. Givetvis hade de dyrare biljetter där en extra busstur hade ingått men vi konstaterade att vi inte hade hunnit med någon sådan så det var tur att vi inte hostade upp de extra slantarna.
Vidare till hotellet Radisson Resort at the Port och ett besök på pizzerian bredvid. Och nu sitter vi i bilen på väg tillbaka ner till Miami Beach med 19 mil kvar att åka just nu.